Hem, ljuva hem...

Det kan inte vara en slump att vår flyttfirma delar namn med en något opålitlig 2-åring... I alla fall kom de hit till slut, efter tomma löften och bluff-fakturor. Rättare sagt varken hörde eller såg vi norska Tore Line, men de godkände åtminstone att den lokala (och trevligare) finlandssvenska flyttfirman levererade vårt gods. Frågan som inställer sig är förstås: hur har vi någonsin kunnat klara oss utan allt detta??
Tja...

 

Nu har vi att göra. Men det blev också en (kort) lugn stund med kärt återseende av tonvis (jo, den beräknade vikten på vårt bohag var 1000 kg) av gosedjur och massor av böcker och leksaker...

Frågan är om det återstår rum för julklappar??