Förutom en illvillig, jämnårig, medresenär som flera gånger slog (!) Malte, både på stationen i Paris och på tåget, gick resan bra. Vistelsen i Barcelona blev dock kortvarig. Efter bara några timmar begav sig mamman, via Madrid, mot Baeza (jo, till barnens glädje uttalas det ungefär Bajsa) för att i sin tur delta i en workshop. Om dagarna i världsarvet Baeza finns kanske inte så mycket att säga här mer än att staden var fin och mötet var givande. Vad som är mer intressant för eventuella bloggläsare är kanske vad pappan och pågarna gjorde medan mamman var i bajslandet, för att använda Maltes benämning på världsarvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar