Mus i vårt hus

Vi har fått mus i hus! Sedan en tid tillbaka förvisso. Men måttet började rågas när musen, som brukar husera sent på kvällarna så oftast bara pappan ser den, även visade sig utföra naturliga behov i pappans sandaler (samt i Maltes ena sko). Det mest mus-humana vi kommit oss för att använda är en eldriven musskrämmare, som trots att den är godkänd för bruk i Kanada, varit förväntat verkningslös.
Döm då om vår förvåning när vi kom hem och fann att musen fångat sig själv - i vår slaskhink:

(hur den tog sig in dit förblir ett mysterium - men nog är den väl söt ändå?)
Hinken bar vi sedan bort. Långt bort, för små musar har bra luktsinne, så att den inte skulle hitta tillbaka igen. Någonstans bortom vårt smultronställe på andra sidan vägen blev den fri igen - om än något motvilligt - så vi fick tid att fånga mus-in-action också. Malte bjöd på smultron, som musen behändigt tog mellan framtassarna och gnaskade i sig:

Därefter - musen sprang så småningom ut ur hink och in under en smultronbuske - kunde vi ägna oss åt att blåsa resp. smaka på såpbubblor istället, på hemmatomten.

(There's something in the air tonight?)