Dagens pirat & despot

På ön där solen alltjämt skiner hade vi en trevlig dag, med utflykt till Mariehamn för första gången sedan återkomsten till Nåtö. Mamma bestämde sig för att behålla hyrbilen ett tag till och kunde därmed skjutsa till "sta'n" på lunchen. (Tyvärr kunde hon inte behålla sin assistent, som nu är på väg tillbaka till Halmstad. Alla som hört på Ålands radio förstår nu att arbetsdagarna plötsligt förlängs med ytterligare ett par timmars larvmatning, jämte familjefaderns larviga matning av andra avkommor.)
Glöm Rock-off, den som händelsevis kom ihåg det, för idag var det Barnens dag på de s.k. Sjödagarna. Inom tio minuter efter ankomst hade vi en fullfjädrad pirat på plats:

Förutom att hala flaggan på piratskepp, dra upp flaskpost och gå på Skattjakt, läste vår pirat hemliga pirat-rim och fick reda på att "Det enda som gör pirater riktigt rädda, är en stor och farlig - - - - -"...
(fast Malte var, som synes, inte alls särskild rädd för den ändå något läskiga uppenbarelsen):

 På en av väldigt många stationer under skattjaktens gång fick man måla med vatten, vilket framför allt tilltalade piratskarans yngre medlemmar. Malte underhöll sig i knappt en minut innan han ville leta vidare efter den gömda piratskatten...

 ...vilket försvårades av lillpiratens mer uttalade konstnärliga intresse, framför allt av "VATTEN":

Själva skatten, som man fick smyga sig fram till runt en sovande och högt snarkande storpirat i ett mörkt skjul, var så hemlig att vi har några bilder från den. Även bytet saknas, eftersom båda medverkande åt upp det kort efter upptäckten.
Hopp istället till vår fikajakt, genom Mariehamns numer bekanta centrum. Någon tröttnade fort.

 Tore visar framtiden som flicktjusare på stadens gator och torg (innan han, dessvärre, föll framlänges och fick en liten bula i pannan - som om det inte räckte med borrelia):

På hemvägen hade vi en mycket instruktiv baksäteschaufför, som råkade ha kommit över en alldeles egen karta. Att köra som ett O i rondellen gick helt ok. Men när Malte på raksträckan tillbaka mot Nåtö insisterade på att mamma skulle svänga och sedan köra som ett H blev det svårt. Allas hopp bör stå till att fr.a. faderns lokalsinne inte har gått i arv.